Lilly För Liv

Lilly är en liten flicka som besegrat cancern! Här kan du läsa familjens upplevelser i samband med sjukdomen och behandlingen:

När Lilly var drygt 1 1/2 år drabbades hon av hög feber som inte ville ge med sig. Det var första gången Lilly blev sjuk och vi tänkte att det ju hörde till småbarnstiden, så det var väl bara att vänta ut.

Men snart kände vi på oss att det var något som inte stämde. Efter några kontakter med vårdcentralen hamnade vi till slut på barnakuten i Halmstad. Där fick vi väldigt fort reda på att Lilly hade leukemi. LEUKEMI? Det hade vi bara hört på tv tidigare. Läkaren förklarade att det finns goda möjligheter att behandla detta, 3 av 4 överlever barncancer. Behandlingen tar 2 1/2 år. Men läkaren påpekade också att det inte handlar om procent utan individ när det gäller att bli frisk. Och så startade behandlingen.

Lilly blev snabbt sämre och sämre av alla biverkningar och infektioner, och knappt två veckor senare föddes vår lilla tjej Junis. En smidig förlossning mitt i allt galet. Förlossningen var igångsatt en vecka före beräknad nedkomst för att kunna lösa det praktiska. Vi kunde se Lillys fönster från förlossningssalen, men pappa Kristian var bara borta från Lilly i två timmar. Underbara Junis fick inte se sina föräldrar så mycket de första dygnen.

Lilly blev nämligen allt sämre och nu började hennes kamp mot biverkningarna på allvar. Stackars storasyster Louisa, då bara 3 1/2 år gammal, fick prickar mitt i allt och eftersom det fanns en rädsla för vattenkoppar så fick hon inte vistas på sjukhuset mer. Det blev en magsjuka istället och det skar i hjärtat att inte kunna trösta henne när hon mådde så dåligt. Och som hon hade sett fram emot Junis men fick nu inte träffa henne. Och Junis fick inte komma till oss på barnavdelningen heller eftersom det fanns risk för att Lilly hade fått RS-virus så hon fick stanna på BB. Familjen var splittrad och det kändes fruktansvärt.

Lilly blev ännu sämre, gick på morfin och blev helt apatiskt av all smärta i magen. Men familjen återförenades och det gav tröst. Samtidigt som det var mycket ansträngande. En jättesjuk Lilly, en sprallig 3 ½ -åring och en nyfödd med kolik på kvällarna. Kaos är ett milt uttryck för denna situation.

Efter operatoner, mediciner och många veckor/månader på sjukhuset blev Lilly bättre. Men hon kämpade fortfarande mot många biverkningar: Blåsor i munnen, hela vägen ner i magen och tarmarna, extremt hängande ögonlock, ibland så mycket att hon knappt kunde se, svullna kinder, värk i händer, fötter och käken, skelning, oändliga knip i magen, illamående, tappad gåförmåga… Listan var lång och vidrig!

Nu är Lilly 5 år, en glad och sprallig tjej och det är nu mer än ett år sedan hon fick sin sista behandling. Det syns inte på henne vad hon har gått igenom. Vi har fått en till liten familjemedlem, Majken. Vi är lyckliga och glada men vi lever med vetskapen om att det finns en påtaglig återfallsrisk.

Under hela den här tiden så lärde vi känna otroligt många fina människor, som dock tyvärr själva är drabbade. Och i Sverige gäller att 3 av 4 klarar sig – en stol lämnas tom.

Det går snabbt att räkna ut att vi även har lärt känna dessa barn. Underbara barn som har behövt utstå mycket – och ändå förlorat kampen. Under åren som gått har det blivit allt för många och det skär i hjärtat – det gör vansinnigt ont. Ingen kan ge oss en garanti att vi kommer få det bra i framtiden. Därför gäller det att verkligen njuta av varje dag.

Det är hela familjen som drabbas. Och det finns inget viktigare att försöka känna glädje mitt i allt hemskt. Almers Hus i Varberg erbjuder rekreation åt de drabbade familjerna. Hit kan man komma och träffa familjer i samma situation, komma bort från den hemska vardagen, umgås med sina närmsta.

Nu vill vi försöka göra VARJE dag till en bra dag!

/Familjen Anding